Kantarellen lever tillsammans med levande träd, främst gran, tall, björk och ek. Svampens nätverk under marken hjälper trädet att ta upp vatten och näring, och trädet betalar tillbaka med socker. Därför hittar du den aldrig på ett hygge eller i en nyplanterad granåker – den behöver träd som hunnit bli vuxna, gärna fyrtio år och uppåt.

Titta sedan på marken. Kantarellen trivs där det är fuktigt men inte blött: mossa som fjädrar under kängan, blåbärsris och lingon i glesa tuvor. Står du i vitmossa och vatten kluckar runt foten har du gått för långt ner i myren. Är marken bara barr och torr lav har du gått för högt upp. Sanningen ligger ofta i kanten mellan de två.

Ljuset spelar också roll. En sluten, mörk granskog ger sällan mycket, medan en skog där solfläckar når marken en stund om dagen ofta gör det. Sluttningar mot norr och öster håller fukten längre efter regn, och de är värda en extra titt när sommaren varit torr.

Och hittar du en kantarell: stanna upp. Den första är sällan där för att vara ensam. Gå långsamt i en ring runt den innan du drar vidare – svampen sitter på samma rotsystem, och grannarna brukar gömma sig under närmaste mosstuva.